 It is now 16 years ago since you left your body. When I look back it feels like it could have been just recently. I know that your life was hard for you. I also know that you lived your life the best as you could - out from your circumstances, but it was not always good enough for me. I missed you even though you were right beside me and I have been angry at you so many times that I've lost the counting...
Today is your birthday. I can't remember when I lighted a candle for you the last time. It is so far away in my memory, I actually forgot it through time and space. Today I strongly remembered. Your memory in my heart hit me like a rock full of waves. I have been crying, I have felt a strong longing for you and sometimes I miss a father role model as I deepy wished you to be. I felt that you left me, I felt that you took a short cut - to fly away instead, instead of staying here with me... I have been angry and bitter for a long time, now I am in another place inside of me. Today I feel different about you. Today I feel love in my heart towards you, and I see that you were reaching out for help in the way that you could, and that you were stuck in your suffering. I wish that you have learned your lesson and that you're making other choices in your new life today! Take good care of yourself! Love from me 💛
0 Kommentarer
This Ted talk with Brené Brown gives me new insights every time I watch it. I connect with my vulnerability and I get inspired to keep on sharing my story 💜 Thank you Brené Brown for sharing your vulnerability!  För exakt ett år sedan uppfyllde jag en dröm; en dröm som jag länge har drömt om, en dröm som jag länge har önskat att få komma i kontakt med och här står jag nu med drömmen inom mig. Från att våga och ta första steget till att våga släppa på gammal bagage och till att vilja leva ett liv som är i harmoni med mina hjärteslag. Resan till mitt hjärta är en resa jag länge har längtat efter och för varje dag som går känner jag att jag kommer närmare och närmare. Jag har börjat att leva mitt liv som både ger mig glädje och kärlek och det är en vacker resa för mig att vara en del av. Jag känner tacksamhet. Tacksam för att jag valde att gå in på djupet av mina historier - känna på dom, vara i dom, bearbeta, förlåta och släppa taget. Den processen är jag evigt tacksam för att jag gav mig in på <3 Jag har i lång tid varit rädd för att visa vem jag är på insidan. Jag har varit rädd för att bli sårad och avvisad, för det är just det som jag i mina yngre år blev när jag vågade att visa mig sårbar. I dag är jag på en helt annan plats inom mig. I dag vet jag att jag är fin som jag är och den tacken går till Relasjonssenteret i Hövik, i Norge. Där har jag jobbat på djupet av mina historier, jag har badat i skammen, jag har skrikit ut min rädsla och jag har fött mig själv på nytt. Jag har sett i terapi - genom att möta mitt inre barn, vilka gamla mönster det är som har hållt mig nere och tillbaka, som har fått mig att tänka negativa tankar om mig själv. Mina föräldrar gjorde så gott dom kunde, men det var inte alltid bra nog för mig. Jag fick många obearbetade grejor från dom, saker som dom inte jobbade med själva, som blev överfört till mig och som jag har jobbat med till dagens datum. Jag har rensat i min rabatt; jag har dratt upp gamla rötter, jag har rensat bort ogräs, planterat nya blommor och träd och jag har lagt ny jord som är fylld med god och rik näring. Det sista året har varit en helomvänd resa för mig. Jag vibrerar just nu av en inre motivation, jag känner ett stort YES inom mig och jag vill njuta av denna transformerande dansen - från yin till yang, från stillhet till aktivitet, från horisontalt till stående och från under ytan till min inre glädje. Ja, jag är värd att leva mitt fullt ut, i alla riktningar jag både önskar och vill. Ytan under mig har varit med på att skapa en förändring som jag tidigare inte såg. Jag var helt uppslukad av djupet, av tomheten, av att vara i min process. Jag behövde krypa in i mitt skal, jag behövde vara i lugn och ro, jag behövde finna min inre skatt och det var inte alls en enkel process. Jag tänkte så mitt huvud knakade, jag sov inte under natten och jag var helt utslagen när jag vaknade. Jag visste inte alltid om jag hade sovit, det kändes i alla fall inte så. Det var en sak - en rutin som jag höll starkt fast på. Det var att möta mig själv på min meditations kudde. Allt det andra kunde vänta. Jag satte mig där varenda morgon hur trött jag än var. Hej Sandra (sa jag tyst för mig själv), av och till så pratade jag också högt, men inte när min man var i samma rum:). Det kom både tårar, skratt och sinne. Det som kom frästes ut i både ord, känslor och med kleenex, och några gånger var jag till och med på boxings match. Jag är så glad för att jag har valt att gå in på djupet av mina historier. Det är så mycket som sätter sig i kroppen, både medvetet och omedvetet. Jag har många gånger tänkt mig sjuk, för att då var det äntligen någon som såg mig, tog hand om mig och gav mig det lilla extra som jag behövde. Många går runt och bär på en säck som inte är deras, och det är just den säcken som jag fick som barn, som jag i dag driver med att packa upp. Jag har hört många gånger att den längsta resan en människa tar, är från huvudet till hjärtat. Det har tidigare bara varit en text i mitt inre, som jag nu praktiserar. Den största resan jag har varit ute och inne på, är att omställa mig själv, bygga mina egna grundstenar, rensa och ta farväl, förlåta och ge släpp. Det är den tyngsta resan jag har gått igenom, men också den vackraste och mest sårbara väg som jag har valt att vandra på. Genom att jag får rensa upp i det gamla, ta in det nya - det som jag vill ha, får jag en möjlighet till att bli min bästa vän, min bästa utgåva och skapa en slitstark vänskap med mig själv som är där för alltid. Jag vill fokusera på det som ger mig energi, kvitta mig med det som dränerar mig och göra saker som får mig att fyllas på. Under ytan var en hållplats som jag länge stannade på, men när jag väl såg att vattennivån inte var så långt därifrån, kom glädjen spirande. Glädjen har alltid varit där, den har bara inte fått så stor plats. Utifrån motivation föds glädjen och utifrån motivationen, tror jag, föds kärleken. Kärleken från mig själv till mig själv. Jag önskar dig kära lyssnare, läsare och medvandrare, att du hittar vägen till din inre kärlek! Kram från mig, Sandra 💜 I believe relationships are more important than many people think. Deep inside I believe everybody long for closeness, security, for someone who can see us - a reflection, a hug, to be hold, to be touched and to be loved. I believe we all need family, friends and love in any form, that can make us grow and give us a direction. When I develop, my values change and when my values change, my relationships change too. Some souls stay longer and some stay shorter. I believe our paths has crossed for a reason, no matter the length of the connection. Let the person know how grateful you are and share the moment with a thankful blessing. That persons footprint can bring something new into your life, so I want to ask you to be open and curious, instead of judging out of fear or old behavior. Maybe you'll receive a gift or two, that you actually couldn't see appear within you 💚💚  |
Arkivkategorier
|
RSS-flöde